Makens krea, ligger fortfarande på 150..

Igår var det "point of no return"...Maken återvände tillbaka till dårhuset, för första gången efter sin donation. Jag har varit så jäkla bekymrad för det att jag hade aktivt förträngt det, tills maken sa:-Ja då ska jag strax åka.-Va?Vart ska du?Undrade jag. Jamen jag ska ju iväg till sjukhuset idag. -Nej inte till dårhuset igen, är det kanske inte lika bra att jag följer med och kollar att det blir rätt?-Absolut inte, älskling, du är PORTAD därifrån...hahaha Ok jag fick väl lita på honom att han skulle greja det, men gissa vem som stod med en "shecklista" när maken kom hem bara för att inget hade missats??? (eftersom jag började att blogga i Januari, så vet ni inte hur resan var fram till dess, men på det sjukhuset hade det begåtts så mycket fel på maken, och vid flertal tillfällen så gick jag personligen i klintch med läkarna, gick förbi dom och vid vid två tillfällen kunde det har gått riktigt illa om jag inte hade ingripit därav min totala nojja, samtidigt så är maken så mycket friskare i dagsläge så han klarar nog av detta själv. Då det begav sig hade han fullt upp med att överleva, så allt annat skötte jag) Makens krae, ligger nu på 150, fortfarande är det högt, men accepterande, och eftersom det ligger för tredje gången på detta värdet så kanske han kommer att ligga där. Ok på eftermiddagen kom modern och fadern, då ville modern åka iväg och handla nya kläder och jag hänge på. Under tiden vi var i klädaffären så skulle pappa ta en sväng på stan: Alltså jag är såååååå, jäkla konservativ i mångt och mycket att jag blir trött på mig själv emellanåt, men när det gäller kläder, framförallt färger på kläder så tar moder priset!!! Jag tog fram den ena läckerheten efter den andra, och som svar fick jag-nej inte den, den kommer jag aldrig att anv. Nej inte den när ska jag har den?-Nej inte den osv.... tillslut tog modern fram någonting som liknade en beige morgonrock! Herregud nu måste jag rädda henne, det märks att hon har tillbringat en större del av året i solenmodern lider av kronisk solsting!!!, -Öööööööh, jag visste inte attdet var en morgonrock du var ute efter....Jag menar ett bryskt uppvaknande var det enda som skulle kunna rädda den arma människan från att begå ett misstag. Jaja oavsett så hjälpte det... Tack och lov!!!Men inget tack, fick jag för det!!:)) Sedan kom nästa svåra steg pappa hade anlänt till affären, efter sin promenad, och då skulle modern genast tala om vad jag hade uttryck om "morgonrocken", och jag höll andan i spänd väntan på fadern dom, skulle han säga att det var snyggt?????Men pappsen har en god smak han minsann, han höll med sin älskade dotter!!! Hur det hela slutade???, Jo modern köpte sig en kanon snygg kavaj med underbara färger och dessutom var den mycket snygg på henne:))Det var riktigt roligt!