onsdag 22 april 2009

Det blev jordgubbar i går:))

Igår hämtade jag maken på sjukhuset. Det är lite lustigt det här, när jag pratade med älsklingen, på telefonen så lät han hur pigg och allert som helst. När vi satte oss i bilen så "kände" jag direkt hur "urholkad han var". Denna gången var han väldigt tagen efter sitt sjukhusbesök. För att han skulle kunna "landa" så släppte jag av honom utanför hemmet och så åkte jag och handlade (för att han ska kunna få samla tankar i lugn och ro) Kände att han behövde det. När jag kom hem så vi pratade mycket, fikade sedan var vi så otroligt trötta efter all anspänning så vi gick och lade oss och somnade:) Vaknade först när tvåan kom hem. På kvällen cyklade vi iväg och köpte massor av jordgubbar, som vi tryckte i oss mummmms:) Jag måste berätta, jag tittade på Kattis och kompani igår och jag blev så jädrans glad. Där tog man upp utseende fixering, och jag vet inte om jag uppfattade det fel, men jag tror på fullt allvar att dessa operationer/ideal börjar gemene man att ifrågasätta, man börja att gå tillbaka till att se ursprungsmänniskan:) Jovisst finns det en "klick" som är osunt fixerade och det kommer att alltid finnas men jag tror att gemene man börjar att värdesätta andra saker. Men hallå, det individuella tidsuret startar i samma ögonblick vi föds när det har stannat ja, då är vi klara i denna dimensionen, inget vi kan göra något åt! Vem försöker vi att lura genom att ta bort rynkor som blir osv, uret tickar på oavsett... Själv är jag både rynkig, och gråtonig, men jag inbillar mig att jag ser bättre ut i dag än vad jag gjorde när jag var typ 20 år:) (Eller så är det en tröst)??? Herregud jag måste ringa maken och fråga vad han föredrar...Hang On.. Pratat med maken, som först inte fattade något, sedan när jag förklarade, och frågade om han föredrar mitt eller en "slät 20 årings utseeende, så fick jag följade svar:-Älskling du var liksom inte pur ung när vi träffades(vafa...menar han???:)) och du har inte ändrats. -Så du menar att du inte skulle vilja ha mig som när jag var 20???(vad är det för fel på honom nu???). Maken började att gapskratta, -Är du goe eller? -Med stigande åldern så har trubbigheten avtagit, du och jag älskling i den åldern det hade blivit tredje världskrig. Hmm det kan ligga nååååågot i det...:)) Min slutledning av tankar och intryck???Skit i utseende det är totalt oviktigt i det långa loppet:)!!!!!