Ibland är rädslan vårt största hinder

Jag tror jag får förklara min promenad igår. Jo jag är helt övertygad om att många gånger så är vår egna rädsla ivägen. I mitt fall så kanske jag var rädd att få ont som gjorde att jag har tagit det så lugnt som jag har gjort. Det var jag ju tvungen att undersöka, jamenar så det inte satt mellan ögonen på mig... Och det visade sig att det inte gjorde det, men kunde jag ju inte veta utan att har testat. Har legat ganska däckad sedan igår, och ska strax lägga mig igen. BLÄÄÄÄÄH ni anar inte vad urtråkigt det är. Maken däremot, har det kanon eftersom hans ingrepp var så mycket lättare denna gången. Dom går inte igenom muskler eller bukhinnan, utan dom lade den nya njureni ljumsken på honom så han har bara glidit omkring och mått som en kung:)Oförskämt pigg dessutom!!!