Jag är alltså inte ensam...

Jag måste skriva att jag är ju inte ensam att utsätta min kropp/Knopp för diverse prövningar. Följande händelse utspelade sig för många år sedan men det kanske kan återspegla personligheterna på bättre sätt:)) Boulkungen, dvs pappa, han är inte bara boulkung utan han har varit oslagbar klätterkung också!!!Jo det är säkert pappa började att klättra i bergen när han var runt 18 år. Sedan klättrade han fram till kanske för 3- år sedan, då hansas leder satte stopp. Pappa var erkänd mycket duktig klättrare, och han brukade klättra med killar som var yngre och mera atletiska än pappa, men att klättra som han det kunde dom inte! Nåväl, då denna historien utspelade sig hade pappa och killgänget bestämt sig för att resa iväg till Korsika på en "klättervecka". Pappas klätterkollegor tränade och stod i hela vintern, och var som vanligt i en "snuskig toppform" medans pappa som den kloke mannen han är "vilade"sig i form:))) Sedan började resan att närma sig med stormande steg, tre v innan resan beslöt pappa sig för att, nuuuu, jäkla nu ska det tränas...:) Ut med sin cyckel, fast det var runt 0 gradigt (det var tidig vår) och pappa fick för sig att han skulle cyckla till arbetet. På den tiden bodde mina föräldrar i centrala GBG, för att ta sig till arbetet som var volvo torslanda så skulle han cyckla på Götaälvbron. Denna bron är som bekant urjävlig med en aldrig sinande stegring, och motvind ta mig sjutton vilket håll du cycklar åt... Det var en tidig morgon och pappa började att cyckla uppför Götaälvsbron och blir omkörd av en mopedist alltså, där gick gränsen!!! Fråga mig inte vad det tog åt pappa men den unge "slyngeln som hade den dåliga smaken att köra om honom och dessutom på moppe, han skulle minsann få se vad även äldre belevrade herrar kan! Pappa tog helt enkelt upp farten mot mopedisten:)) Pappa kom ikapp och cycklade förbi, honom lycklig som få! Där kunde historien sluta bra, men nu kommer själva poängen vet ni vem som åkte på lunginflammation?? Jo, min älskade pappa, men som han säger-Jag kom ikapp honom!!! Är det så konstigt att man är som man är,hahaha, det sociala arvet... Om pappa kom iväg och klättrade?Självklart gjorde han det, "det var väl inget fel på honom".