Om hundar kunde tala...

Våran Nika Dv schnauzern alltså hon är inte bra mentalt. Från början var hon ett härligt yrväder, orädd framfusig ja som hundar ska vara. Sedan åkte vi som bekant till SA, på tre veckor. Jag hade hittat ett "kanon"ställe som hon skulle vara på och allt verkade ok. Då var Nika 1 år gammal! Efter att ha varit i Sa så kom vi hem och efter 20 timmars resande var jag inte så jäkla pigg på att hämta våran vovvsing, men husse längtade nästan ihjäl sig så innan vi hade ens lämnat våra väskor hemma så skulle Nikas hämtas hem! No Pardon! Vi kom till stället ooch ut kommer damen , men ingen Nika! Vänta säger damen, kom med in, och in kommer vi och på köks soffan ligger våran älskade Nika och gnyr men kommer inte fram! _Ta det lugnt när ni tar i hennne hon har otroligt ont säger damen. Vad har hänt undrade vi???Maken går fram till sin vovve och tar försiktigt upp henne, hon har ont, jätte ont, det märks.DETTA ÄR EN ONSDAG MÄRK VÄL. -jo berättade damen i MÅNDAGS så var Nika och våra hundar och sprang i skogen, rätt vad det är så hörs det ett jätte skrik och hon kommer haltandes. Vi ta in henne och hon har jätte ont. Igår vågade vi inte vänta längre för ljumsk körteln var så svullen på henne så vi åkte iväg med henne då hade hon så ont att vi fick inte röra henne. Veterinären kunde inte röntga henne pågrund av smärtor och Nika bara högg efter henne så fort veterinären närmade sig. Det ser inte bra ut med hennes ljumske men hon har fått smärtlindrande och avsvällande tabletter. Sedan gav hon mig burken som var fortfarandeOBRUTEN FÖRPACKNING!!!!! Jag bröt sigillet på förpackningen och gav Nika hennes första tablett! Jo så berättade damen att det skulle underlätta om Nika fick ta ett varmt bad hade veterinären sagt, men se det hade hon inte fått där. Nåväl vi kom iväg och det bar hemåt. Väl hemma fick vi bära Nika i tre hela dagar ut och in när hon skulle rastas. Nika blev bra men hon har ALDRIG riktigt återhämtat sig mentalt, hunden har blivit knäpp efter detta. Tänk om hon kunde tala om vad som är tokigt. Vad det var som hade hänt! Nika är nervig, hon har bokstavligen gått i klintch med oss, mig har hon försökt att nafsa till, men misslyckade eftersom jag läste av henne... Jag kan säga att hade hon varit en större ras så hade hon inte funnits längre. Hon är tetigare hela tiden jag har arbetat med henne i ca 1,5 år nu men det är inte ok. Då har jag mycket hunderfarenhet med mig i bagaget. Jag har arbetat med "skarpa"hundar men det här är tyvärr ingen skärpa utan rent nervighet och det är så jobbigt. En hund ska var till glädje, men Nika kan jag inte med bästa vilja i världen säga att det enbart är glädje med. Det har gått så långt att vi inte tillåter att andra barn får klappa henne, för även om hon är lös och går fram till barnen och viftar på svansen och verkligen vill bli klappad, så när barnet har klappat henne en stund då rätt vad det är så börjar hon att morra och visa tänderna. Hel skum,och jag har verkligen kollat så att det går rätt till, och det gör det, hunden är till och med lös så den är inte trängd på något sätt ändå gör hon så! Jag är så jäkla medveten om att det är fel hade hon som sagt varit en stor hund hade jag aldrig haft den toleransen.... Det är så sorgligt