Jag är sååå trött.

Att jag skulle vara trött efter donationen är ingen nyhet för mig, men att jag skulle vara så dödens trött hade jag aldrig räknat med. Säkert är det psykisk trötthet som spelar in mycket, nu är det över och jag känner att jag vågar att andas igen. Första natten hemma var ett himmelrike, bara att få krypa ner i sin egna säng:) Det som är värst är att jag har absolut ingen aptit, jag tvingar i mig något först när jag börjar att kräkas av tomt maginehåll, så inatt runt 4 tiden var jag tvungen att gå ner i köket och tycka i mig ett par tuggor bröd för mitt illemående var så starkt att jag till och med vaknade av det! Jag är en koffeinist, det är allvar jag kan absolut inte vara utan kaffe, men jag har bara druckit två koppar efter operationen och dom drack jag på sjukhuset för att få igång magen. Inte ens i morse i min egna hemmiljö, har jag tagit kaffe utan jag tog något så perverst som silverte, med honung i. Det är det enda som jag kunde tänka mig att få ner. Och det säger en hel del!