Idag är det faktiskt synd om mig...

Jo det är säkert, jag skriver med ögonen i kors:)) Imorse kom maken upp med kaffe. Jag var bara såååå, nedrans trött och så skulle jag försöka att det sova vidare!!! Trots denna ljuva kaffedoften... Joooo, tanken var god men det blev liksom inte så mycket mer än just tanken, och verkligheten gjorde sig påmind. När jag inte uppbådade några som helst livstecken, då ropade maken på hundarna!!!Han lyfte upp Gustaf och smidiga Nika hoppade upp men hon har vett på att lägga sig ner och bara vara men, Gustaf däremot!!!Har ni haft en mops som försöker att dansa can-can över er någon gång??:) SAY NO MORE! Till min älskade äkta hälf, hämden är ljuuuuuuv, hihihi