Curlar jag för mycket?

Har varit hos min älskling. Han är tapper! Verkligen, samtidigt undrar jag om jag "curlar" för mycket, ja inte bara honom utan barnen osv.Jag fixar och fixar och står i hela tiden, sedan är jag så trööööött. Kommer till sjukhuset och direkt går jag fram till ssk och kollar "vad händer" jag får en utförlig information, vad läkaren säger, hur provsvaren är, orosmolnen, osv...Sedan går jag in till, The One And Onely, och pratar lite om vad som händer och sker, jorå, då har han missat lite..! Efter att ha varit där några timmar så åker jag hem och har det myyyyysigt med tvåan, mumsgubben:))Sedan ringer jag maken igen och frågar om det har hänt något nytt, jorå läkaren har varit här osv.. Men vad sade dom undrade jag,-Jo vi går efter planen hade läkaren sagt. Vilken plan undrade jag. Det vet jag inte säger maken, jag fattade inte hälften av vad dom sade?!! Jag blir såååå, jädrans förbannad på vem och vad vet jag inte riktigt. Kanske på personalen som fortfarande pratar "gärna" över huvud på patienten, kanske på maken som jag inte tycker tar sitt ansvar och bara säger-Jag förstår inte det där du sa, kan ni ta det en gång till..? Kanske på mig själv som faktiskt har satt mig i denna situationen eftersom jag har ringt och "tagit över allt" så att det enda maken behöver göra är att infinna sig fysiskt där, allt annat fixar "fröken " Redig..Bläääh, men vad fanken ska jag ta mig till , när jag har tid, kunskaper och det går fortare eftersom jag inte på något vilkor har speciell respekt för sjukhuset. Jag kommer på mig själv att när jag kliver in på avdelningen så kommer min gamla "yrkesroll" fram. Automatiskt ifrågasätter jag när något är tokigt, exempelvis igår då maken inte hade varit på röntgen ännu och en personal kom in till maken o frågade om han ville ha leverpastej smörgåsar?!! Givetvis sade min älskling, japp, mums. Varav trista jag sade, direkt NEJ, Ingen leverpastej eftersom det är proteinreducerad kost. Varav personen ifrågan säger, men "lite leverpastej" får han väl äta..!(IDIOOOOOT) Då fick jag tala om att jag var väldigt tveksam till att han skulle äta NÅGOT överhuvudtaget, innan vi fick reda på vad röntgen sade och om man skulle operera maken. Tack och lov kom en ssk, in och jag ifrågasatte det direkt, och hon höll givetvis med om att man ska avvakta, eftersom vi inte visste vart det brakar hän. Stackars min älskling han tyckte att jag "sabbade"liiiite för honom. Då fick jag förklara att om han äter och han ska opereras så måste man i sådana fall lägga in en sond genom näsan som går till magsäcken, jag har gjort det åtskilldiga gånger på patienter och jag kan knappast tänka mig något så jäkligt. Själv har jag sagt i alla år att ska man lägga en sådan sond på mig så ska jag vara nedsövd först och främst! Nä nu ska jag mysa med tvåan och sedan ska jag ta mina 4 benta älsklingar på en promenad. Idag börjar jag känna mig liiiite bättre men huvudvärken finns lte samt nästäppan.. Ja,ja man kan väl inte få allt:))