måndag 26 januari 2009

Jag har världens dilemma...

Hjälp mig snälla... Jag är verkligen vankelmodig Jag ska ju som sagt donera min njure till maken. Jag VET verkligen vilket helvete jag själv genomled när han låg där på operationsbordet när dom tog bor hans ena njure. Vilka oerhörda existentiella tankar/känslor som jag gick igenom. Som jag skrev då, detta önskar jag ingen och jag menar det.För ord fattas när man ska beskriva den känslan jag hade då. Min mamma, dvs "cyberdrottningen", har ju varit otrolig i stöttande av oss här hemma, hon har verkligen varit orolig och jag har fått hindra henne från att komma vid flertal tillfällen. Hon är verkligen orolig. Av kärlek och omtanke till min mamma så har jag haft tankar på att kanske inte säga exakt vilket datum op är utan att jag ringer sedan när den är över för då har jag besparat henne det jag själv gick igenom. När hon var här i julas så råkade jag liksom i förbigående nämna det och herregud min skapare!!! En ursinnig Cyberdrottning är verkligen inte nådig... Samtidigt vet jag att jag skulle bespara henne en massa men det vete fasicken om hon skulle förstå eller förlåta mig... Jag vet ju vad jag själv skulle göra om mitt barn inte skulle säga något förrän efteråt. Det hade blivit moooooord! Detta är verkligen svårt, ja vi har ju inget datum ännu men jag våndas verkligen för detta. Hur gör man?????