En kvinna mitt i livet.Gift och har två barn samt två hundar. I våran famil har vi drabbats av livet, maken är njursjuk (systnjurar) och vi ska genomgå en donation. Jag bestämde mig för att blogga dels för att skriva av mig samt ge kanske tips åt andra människor i liknande situation. Sedan kommer jag att skriva om andra saker men till och början kommer det säkerligen till att handla om sjukdomsbilden.
fredag 16 januari 2009
det jag inte skrev igår:))Suck, stön pust...
Jorå Sara, maken har dessvärre kvar sin "konstiga" humor, och jag blir mer och mera gråhårigare för var dag som går:))
Jo, igår som sagt efter att han fick dialysen så skulle han tillbaka till sin avd, där han är inlagd och den är i ett annat hus. Personalen från makens avd hade det lite tajt så dialysavdelningens personal skulle köra maken tillbaka. (Han kan ju inte gå ännu ) Maken känner till sjukhuset ganska bra vid detta laget men då var det som själva faaaan flög in i honom, näää han visste inte vilken väg, nää, han hade ingen aaaaning om hur dom tog sig till dyalysen. Så då körde dom omkring med maken i en rullstol en sightseeng på sjukhuset, medans han tyckte det var jätte lattjo, äntligen händer det något för han har ju såååå tråkigt på sitt rum. När han berättade det så tänkte jag i mitt stilla sinne herregud. han är BARA 52 år. Det här kan jag knappast blogga om, men , vad tusan , såhär är en del av mannen jag älskar. Samtidigt måste jag skratta man brukar säga att många människor har en "räv" bakom varje öra:))Maken han har en hel rävfarm!!!