...Forts

Det började vid 2 tiden i natt. Maken började att spy och huvudvärken som han har haft konstant i ca 3v nu bara accelerade. Vid 13 tiden frågade jag honom om jag inte ska kontakta sjukhuset och då gav han med sig. (Då låg han i fosterställningen och krampade av smärtor)Ringde njuravd, där dom visserligen inte gick att få tag på eftersom det var ingen telefon tid..Ok ringde växeln där dom upplyste mig om samma sak, då tog jag på mig min auktoritära röst, och bad att få tala med syster Kate, och att det gäller en patient och det var akut! Då, hände det grejer jag kom igenom. Där sade dom till mig att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen??Ok sagt och gjord, det gjorde jag och den jag pratade med sade till mig ring ambulansen och jag ska dirigera in det till Borås. Då ringde jag efter ambulansen och sedan talade jag om det för maken. Orkade inte att tjafsa med honom om det! Ambulansen kom och jag körde bakom, till sjukhuset, eftersom vi inte visste om han skulle åka till avd eller någon annanstans. Stannade vid akutmottagningen ca 2H, där han fick dropp. Sedan bar det raka vägen upp till avd, där man tog nya prover konstaterade att njurarna hade blivit ännu sämre(innan har han haft 10%) och nu är det ännu lägre. Han har röntgats och man har tagit blododling på honom eftersom hans temp steg hela tiden.. Nåväl, nu är han i trygga händer. Jag fattar inte att han har hållit ihop. Makens kalium var skyhögt vilket är farligt för hans hjärta. (riskerar att få hjärtstopp, om man har för högt kalium). Som jag påpekade det är ju konstigt att du inte har haft "stickningar" i fingrarna osv...Då tystnade han bara, han har alltså känt av det men inte velat oroa mig i onödan!!! Jag tror att jag mördar min make en vacker dag! Herregud jag är så orolig...